Våra barn.
I måndags tog vi ju lilla Nelly till veterinären. Det visar sig att hon antagligen har fått foderallergi. Så just nu får hon lindrande mediciner och specialkost i 8 veckor. Det är lite klurigt att se till att hon inte äter av Rasmus vanliga mat och vice versa. Ännu otrevligare är att tvinga i henne de där tabletterna varje morgon vilket inte är någon dans på rosor. I natt kunde jag inte somna för att Nelly skrek. Antagligen var hon hungrig och kanske lite sällskapssjuk. Hon brukar inte skrika på nätterna. Men det är fascinerande hur mycket man kan tycka om och älska sina husdjur. Jag och Andreas brukar alltid referera till dem som våra barn. Det är lite så det känns. Man vårdar och älskar dem. Men när man talar om trollen, nu ville Nelly hoppa upp i famnen och ersätta datorns plats. Och vad gör man inte för sina älskade barn? ;)

