I dag ska jag jobba lite. Sedan blir det väl körkort- och skolplugg. Sedan blir det jobb igen. Det är väl kanske inte det roligaste jobbet man kan tänka sig, men 300 spänn i timlön är samtidigt svårt att tacka nej till.

Katterna fick med sig en ny kattleksak hem i går. Rasmus är totalt förälskad. Han lekte med den sent inpå natten i går och det första jag såg honom göra i morse var att klättra på pinnen igen. Det är en storleken större leksak, typ en liten grotta, en klöspinne och en pall att sitta på. Den var så klart ingnuggad med kattmynta så Rasmus såg helt drogad ut den första halvtimmen. Stora svarta ögon som stirrade på oss emellanåt. Men what can I say. Är Rasmus glad så är jag glad.

Numera är det mörkt ute när man vaknar på morgonen. Alla lampor var släckta när jag med sömndrucken blick sakta snubblade mot badrummet. Även där inne var det mörkt. Helt plötsligt känner jag något ludet mot mina händer och sen något stort mörkt liggandes på toalettlocket. Jag skriker högt!

När jag tänder lampan inser jag snart att det är söta lilla Nelly som har hittat sig en ny och aningen udda sovplats. Tänk att man kan bli så rädd för en så söt liten katt.

 

 

I dag är jag jättesugen på att fotografera. Dock tänkte jag ägna det mesta av helgen åt skolarbete, eftersom det har en begränsad tidsram. Kanske hinner jag med lite foto också?

Här kommer i alla fall några gamla, men nyredigerade, favoriter.

Modell: Elisabeth Letho
Foto: Elin Wennemyr

Usch. I natt har jag knappt fått en blund i ögonen. Vilket i sin tur gav känslan av att även dagen inte blir så rolig. Hur som helst ska jag försöka jobba lite. Två intervjuer. Ett senare möte och sedan skolarbete. Uh, tur att det i alla fall är lite ljus ute i dag. Annars hade jag nog sjunkit tillbaka i min mörka säng och stannat där för resten av dagen.

Jag kommer i håg när jag kunde komma hem från skolan och inte ha något att göra. Att ha tid med att ha tråkigt helt enkelt. Det känns långt borta. Hur som helst jobbar jag för fullt. Med skola och deltidsjobb. Snart ska jag iväg och jobba lite till. Men det hela känns relativt simpelt och skolan är ju bara rolig.

I morgon bär det dock av till Falun. Älsklingen skjutsar förstås. Kanske blir det en mysig lunch på stan efteråt. Kanske bara raka vägen hem. Det återstår att se. Nu ska jag räta till sminket, (ja, räta inte rätta) och sedan kasta mig till nästa offer som ska få mina pengar att klirra i kassan.

Ibland förstår jag verkligen inte vad människor hetsar upp sig för.

För några veckor sedan var jag i Falun och skulle till tionde våningen. Naturligt nog tog jag hissen. Då det stod en man i lugn och ro i en hiss hoppade jag in och tröck på våning tio. Jag antog att han själv förstod att om han tröck på den knapp som symboliserade den våning han skulle till så skulle hissen förstås stanna på den först, om det fanns under min. Men icke. I stället symboliserade han tydligt hur oförskämd jag varit som ockuperat hans hiss och tvingat honom att åka till tionde våningen och tillbaka.

För någon dag sedan var jag i affären och skulle handla. Vid potatislådan stod en karl och stirrade på potatisen i några minuter utan att verka ha några andra avsikter. Så, lite diskret tar jag en påse och börjar plocka potatis med händerna. Då ser jag hur mannen vandrar bort till vad jag antar är hans partner och förklarar högt och tydligt att jag kommit och ställt mig framför honom och tagit hans potatis? Herregud, jag stod vid sidan av och plockade potatis med händerna, vad hindrade honom från att göra detsamma? Potatis är verkligen inte bristvara i varken Sverige eller affärerna. Skärp er gubbar! Jag förstår inte vad det finns att hetsa upp sig för...

Jag har under de senaste två veckorna struntat i mat, motion och allt vad nyttigt heter. Och då menar jag inte att jag inte har ätit, för oh, det har jag. Men bara goda saker. Bara det jag har varit sugen på just då. Och det hela har resulterat i.... att jag gått upp ett hekto.

Det gäller att veta konsten att svulla.

Många tänker säkert att det kommer senare, men jag vet personligen att det brukar visa sig ganska snabbt på vågen när jag är onyttig. Ah, well. Back to the good life I guess.

I dag har jag smygstartat lite med julen på sätt och vis. Jag har ätit mandariner och druckit must. Mandariner betyder verkligen jul för mig. Och must har kanske en lite mer allmän koppling till julen. Smygstarten var faktiskt inte planerad, det bara infann sig. Nu ska jag släpa ut min karl på en härlig promenad och sedan ägna resten av dagen åt plugg.

Bilden blev lite snävt beskuren, därav kanterna.

Eller inte jobbintervju egentligen, snarare intervjujobb. Jag är ju den som ska intervjua. Hur som helst ska jag jobba lite i dag. Sen blir det studier för hela slanten. Att jobba med design är inte alla gånger särskilt svårt. Där emot tar det gärna tid och inspirationen får gärna infinna sig i lagom tid också. Hur som helst så är det väldigt roligt att hålla på med, så jag klagar verkligen inte.

Men nog av onödigt babbel, nu ska jag kasta mig in i duschen innan jag kastar mig hem till Andreas farmor som är mitt nästa offer.

Här är en ganska simpel illustration som jag gjort tidigare.

Eller kanske inte. Har varit på riskettan i dag. Det hela kändes totalt värdelöst. Inte så mycket för att det är information som en femåring kan räkna ut med lilltån. Snarare för att övningar som "att definiera vad som är typiskt kvinnligt respektive manligt i trafiken" och lärdomar så som att eftersom (gamla gubbar fortfarande tror) att det bara var männen som jagade på stenåldern så är det en självklarhet att de ska ha stora biffiga bilar som drar en liter bensin per kilometer. Det kan väl inte ha någonting med fördelningen av löner att göra va?

Däremot hade jag tydligen inre aggressioner som kämpade för att komma ut, för när jag kom hem slängde jag hela tallriken med mat på soffan och sedan rakt ner i golvet. Dåligt valt tillfälle kanske med tanke på att Andreas hade lagat supergod fiskgratäng. Nelly (katten) ville förstås trampa runt i allting, så det var inte direkt att skrapa upp det på tallriken igen heller. Jag vet i och försig inte om det är någonting jag hade gjort ändå.

Men det är tur att jag åtminstonde har fått en bra start på dagen. Vad har ni för solskenshistorier att dela med er av? (Kul förresten att så många hitta tillbaka hit direkt när jag började blogga igen)

• Ett läkarbesök
• Att ta min medicin i tid
• Att inte äta innan jag äter min medicin
• Att jag har riskettan i morgon
• Säkert något mer också, med det har jag glömt.

Japp. Jag lever faktiskt, tro det eller ej. Jag är så levande att jag nyss ätit en stor skål tortellini med ricotta och spenat. HUR gott som helst. Jag älskar tortellini och i dag kände jag mig på väldigt bra humör så jag unnade mig det helt enkelt.

Ni har inte missat så mycket trots att det har varit tyst här ett tag. Jag pluggar, jobbar och försöker flytta samtidigt, bara mer eller mindre. Mor min dyker snart upp för att de lägenheten nu när den är färdigrenoverad. Vi har redan planerat hur den nya ska se ut.

Jag har heller inget behov att åka till skolan något mer förrän nästa tisdag, så det blir hemarbete för hela slanten. Tanken är att hinna fotografera lite och redigera ett litet fotojobb jag fick göra i veckan.

Vad har det hänt för spännande i era liv när jag har varit borta?

Själva programvaran Illustrator var egentligen inte helt främmande för mig eftersom jag haft en kort kurs i den tidigare under gymnasiet. Men nu har jag genom högskolan fått chansen att lära mig ännu bättre. Hur tycker ni att det gick?

Denna iMac-liknelse är alltså skapad av mig från början till slut. :)

Jag kan knappt tro det. Nu är allt klart. Hela lägenheten är färdigrenoverad och det blev så fint. Den är också utlagd som en annons på blocket som kommer att vara tillgänglig inom kort. I ganska exakt ett år har jag älskat och förbannat den här lägenheten om vart annat. Men nu är den helt färdig och snart är det dags att ta adjö. Nu ska jag återgå till att fortsätta packa.

Här har ni en liten inblick i min lilla etta. :)

Då menar jag inte bloggen som man skulle kunna tro. Jag menar faktiskt mitt fysiska jag och alla mina ägodelar. Till en underbar tvåa på 72,5 kvadratmeter som är en del av ett kedjehus. Skräddarbacken strax utanför centrum i ett underbart litet samhälle med bra föbindelser till skola och centrum. Helt perfekt med andra ord. Snart ska jag börja packa och göra klart min lägenhet så den kan läggas ut på försäljning. Senast årsskiftet så flyttar vi. :)

Tycker ni att det känns glest i bloggen, så finns det en anledning till detta. Det är lite turbulent i mitt huvud just nu, det hela kan nog mest liknas med en hel orkan. Men så fort stormen har lagt sig så lovar jag bättre uppdatering.

Nu ska jag gå och krama min underbara pojkvän.