Jag kanske borde börja skriva en bok om hur man med enklaste medlen kan ådra sig de bästa skadorna? Ont i foten, nej det är ju flera dagar sedan jag skadade den. Jag kan fortfarande inte gå på den, men det hindrar mig ju inte från att sköta vardagen. Men händerna! Det vore något! Så jag passade på att skära mig rakt över tumnageln med den vassaste kökskniven vi hade. Vad kör vi på i morgon? Bryta nacken? Peta ut ett öga? Fram med förslagen bara!

Jag är såååå träningssugen. När äntligen förkylningen mer eller mindre gått över vågar jag inte belasta foten i stället. Jag fick sjukskriva mig från jobbet pga foten. Eftersom de sa att det kunde finnas en fraktur som låg rätt och inte syntes på röntgen så villl jag inte belasta den för mycket när det fortfarande gör ont. Med tanke på att vi lyfter ca 1000 kg i timmen på jobbet så känns det som om det är en bra idé att vänta tills jag kan gå hemma utan krycka. I dag har jag tjuvstartat lite utan kryckan men vågar ändå inte helt eftersom det fortfarande är ordentligt svullet och värker. Foten har börjat bli svart av ett ordentligt blåmärke också. Men det får man väl räkna med efter att ha droppat 22kg på foten som doktorn sa. Men då finns det mer tid till plugget i alla fall. Men nu har jag pluggat på så duktigt att jag bara ska luta mig tillbaka resten av kvällen.

I går när jag jobbade fick jag för mig att tappa en 22kgs lastpall på ena foten från en meters höjd. Det gjorde ont. Men inte tillräckligt ont för att jag skulle göra mig besväret att gå hem. Så jag jobbade på i fyra timmar till tills det var dags att stämpla ut. Men när jag kom hem och tog av mig stålhättedojjerna så kunde jag inte stå på foten. Det var helt enkelt outhärdligt. Så jag låg med foten i högläge hela natten i hopp om att det skulle kännas bättre i dag. Det gjorde det verkligen inte. Jag har numera tre skostorlekar mer på högerfoten. Dessutom ett blåmärke lika stort som foten. Så vi ringde sjukvårdsupplysningen som genast tyckte vi skulle åka in till Borlänge sjukhus och röntga. Men väl där så vägrade de mig vård då de tyckte att jag skulle åka till min vårdcentral som inte har någon sådan utrustning. Så vi åkte dit där jag träffade en distriktssköterska som skickade mig till en läkare. Läkaren var orolig för brott så han skickade mig till Falun. Väl i Falun fick jag komma till röntgen där vi fick sitta och vänta i ca 2 timmar. Sen skickade de mig vidare till ortopedakuten där jag fick sitta och vänta i 4 timmar. Allt för att konstatera att det inte fanns några synliga frakturer och att jag fick gå hem med smärtstillande. Totalt tog allting 9 timmar från det att vi åkte hemifrån och kom tillbaka hem. Nu har jag svinont i foten. Tur att jag har en sådan underbar sambo som tar hand om mig när jag behöver det.

I dag är det dags att bara tuta och köra. I morse var jag och gjorde tenta. Sen hade jag direkt ett möte. Nu har jag precis käkat lunch och om en stund ska jag i väg till jobbet för att stämpla ut igen klockan 23:30. Men så får det vara när man har examinationsvecka. Och jag är ju pigg och kry överallt förutom i halsen, men den behöver jag ju inte på jobbet. Så nu kör vi!

Jag borde ju få pris för världens bästa kropp! Eller vänta nu... var det tvärt om? Hur som helst hade jag tänkt jobba och vara frisk i dag! Det låter väl inte allt för svårt. Men jo, tydligen. Jag har fortfarande sjuk magkatarr så i natt tyckte jag att det var lämpligt att kasta upp allting jag ätit! Medeciner och hela skiten! Så ni får jag inte gå till jobbet eftersom vi hanterar mat. Grattis till mig. Prisutdelningen kan börja...

Såhär fruktansvärt snygg kan man vara när man varit sjuk i en vecka. Just nu vill jag vara superfrisk så jag får träna. Varför blir man alltid så träningssugen när man är sjuk och inte får träna? Nu ska vi alla fall ut och gå en stund i vårkvällens fina väder.

Nu sitter jag här med min nymixade smoothie och luktar gott. Ute i köket är skafferiet fyllt och fruktskålen är fylld till bredden och lite till. Nu är jag nöjd. Fast inte helt frisk. Andreas påpekar för jämnan att jag ser blek ut fortfarande och rösten är långt ifrån vad den borde vara. Emellanåt så låter jag som om jag just kommit in i målbrottet. Men nog om det. I dag är det våffeldagen vilken så klart innebär våfflor!

I dag låtsas jag som att jag är frisk och att det faktiskt kommer ljud ur min mun när jag pratar. Min fina sambo försöker läsa på mina läppar och le, nicka och se glad ut. Så det går väl... sådär. Men jag har duschat, klätt på mig och faktiskt satt mig i soffan. Så det är ju på rätt väg. Sen fick jag ju lönebeskedet i morse så då blev jag ju genast lite friskare känner jag. Fast jag sitter faktiskt och kurerar mig med lite te i min termomugg och läser ifatt de 600 blogginlägg som har legat och väntat på mig. I morgon kommer pengarna in på kontot och vi sticker direkt och införskaffar tonvis med frukt och grönt. Okej, kanske inte riktigt så mycket. Det ska ju räcka till min parfym också. Och så ska jag köpa en ordentlig mixer så jag kan göra mina smoothies igen utan krångel. Men nu ska jag käka lite sjukmat. Majs till exempel. Enkelt och gott för en trött stackars själ.

Jag känner mig fortfarande helt överkörd. Jag vill inget annat än att vara frisk nu! Men att ta en dusch gör att jag blir helt slut, bara det. Det här är nog den mest långdragna förkylning jag haft på länge. Blir så tjock i halsen emellanåt så jag nästan in kan andas heller så jag vågar inte försöka anstränga mig. Andreas åkte till apoteket i dag och köpte hostmedicin åt mig i alla fall. Han har varit så gullig och passat upp på mig under hela tiden jag varit sjuk. Men nu ska jag vila och försöka blir frisk...

Nu har febern gått ner (igen) och jag hoppas att den håller sig borta. Dock känns det som ett helt maratonlopp att ta sig till köket och sedan tillbaka till sängen. Dock orkar jag sitta lite framför datorn nu också och försöka ta tag i lite måsten. Smygkikade lite på skatteåterbäringen också och insåg att det gäng tusenlappar som ramlar in där täcker upp hela Rhodos-resan i slutet av sommaren. Sen tillkommer ju lön på det, så om jag är frisk på fredag ska jag springa och köpa min parfym. Annars händer det inte mycket spännande här i sjukstugan.

Sabina frågade för ett tag sedan efter receptet på amerikanska blåbärspannkakor. Det dröjde lite men nu kommer det i alla fall.

Nu har äntligen febern gått ner och jag kan sova lite i korta intervaller. Hade 39 graders feber lite drygt i tre dygn och kunde varken sova eller äta. Har fått i mig lite nyponsoppa, hostat som en galning och varit allmänt död. Tidigare i dag började jag blöda ur ena örat så jag fick göra en kraftansträngning att ta mig till jourmottagningen. Där visade det sig att jag hade svullnad i hörselgångarna. Så nu när jag har örondroppar är jag inte bara halvdöd utan halvdöv också. Så vill man mig nåt kan man glömma att ringa och får sms:a i stället så svarar jag när orken finns...

Dagens diet: Halstabletter, te och samarin.

I går passade jag på att färga min utväxt och färga bort de gula tonerna. Så nu känner jag mig lite fräschare i håret igen. Väntar ett litet tag innan jag färgar rosa underhår igen. För övrigt har jag sån sjuk magkatarr just nu. Blä. Lever på Rennie. Glömde säga det när jag var hos doktorn i går så får se om det går över av sig självt innan jag orkar ringa och boka tid. Om ca en timme ska jag på ett studiebesök för ett skolarbete och direkt efter det blir det jobba. Sen i morgon ska jag till gymmet med Selene. Sen är det jobba igen. Samma visa på söndag. Så på lördag kommer jag plugga arslet av mig och slappa all övrig tid. Bjussar i alla fall på en ny bild efter hårfärgning och klippning.

I morse när jag var på väg till skolan och möttes av solen som sken genom fönstret så kändes det faktiskt lite vår även om det var minusgrader. Jag har hållit igång hela dagen hittils. Först var det lektioner till tolv, sen direkt hem och byta om för att sticka till gymmet. Sen övningskörde vi lite för att införskaffa lunch i form av sallad och lite andra nödvändigheter. Och nu är jag hemma och mätt i magen. Nu ska jag slappa lite innan jag måste ta tag i plugget!

Ibland känns det som att det inte finns något bättre än att öppna en helt ny bok och börja läsa. Jag fyndade lite på bokrean och håller just nu på att plöja igenom Millenium-serien. Jag tänkte titta på filmerna allt eftersom jag blir klar med böckerna. Jag har redan slukat den första och börjat på den andra.

Nu har jag gått över till en annan diet tydligen. Jag är helt enkelt för lat för att orka laga mat ner jag sitter nergrävd i en bra bok så jag har levt på müsli och yoghurt det senaste dygnet. Det är ju så gott! Men jag har inte bara suttit still. I går tog vi en sväng till gymmet och jag ska träffa en PT för en genomgång av träning för min nacke. Dock verkar alla tycka att den 17 är en bra dag för att boka möten på. Tydligen hade jag jobb, studiebesök, tid med PT och tid hos min KBT typ samtidigt den dagen. Får flytta om lite i schemat och försöka få ihop det hela.

Den senaste veckan har jag ägnat mig åt sådant som man får ägna sig åt när man är fast i ett sjukhusrum. Levt på skitmat och slappat en jävla massa. Och resultatet? Ja, på en hel veckas diet så har jag, wait for it.... gått upp... 1 helt hekto! Jag hade räknat med några hårda dagars gym för åter komma tillbaka på banan. Men det där hektot tar nog inte överdrivet lång tid faktiskt... Men jag har också fått något gott med mig från detta. Jag har blivit morgon... pigg? Eller jag vaknar åtminstonde klockan sju på morgonen. Utöver alla andra gånger på natten. Så numera räknar jag med att vara uppe med tuppen. Tills mina sömnvanor återgår till det normala åtminstonde. Men i dag är det lördag! Och till lördagsfrukost så blir det amerikanska blåbärsfrukost. Mums! (bilden är gammal)

I dag hade jag slutkonferensen innan jag fick åka hem. Då fick jag min diagnos. Den innebar mest bara att jag fick veta att man inte kan göra mycket annat än att lindra tillfälligt. Men smärtan får jag leva med resten av mitt liv. Ska i alla fall få ett medicinskt utlåtande från Uppsala så jag kan göra klart allting med försäkringsbolaget. Allt känns lite bitter sweet. Jag är väldigt tacksam över att äntligen få en diagnos så jag också kan få en prognos för framtiden. Samtidigt känns det så himla surt att de kunde ha konstaterat detta för tre år sedan så jag sluppit allt krångel. De konstaterade att jag gör allt som man kan göra själv. Jag har fått blockader med botox som kommer ge resultat om tidigast två veckor. Tar det inte bort smärtan avsevärt så är det inte värt riskerna. Jag ska också få testa TENS för att se om det eventuellt kan lindra något. Men så är läget i alla fall. Skillanden är att jag numera kan kalla det posttraumatiskt utlöst kronisk spänningshuvudvärk som leder till (symptom som liknar eller är) migrän i täta attacker.

I dag är det sista natten och i morgon får jag komma heeeem! Satt för övrigt och tittade på serien "Sjukhuset" som är inspelat här för några år sedan i går innan jag skulle sova. Och självklart såg jag två av personerna som medverkat i serien inom loppet av två timmar i dag. Jag har inte sett en enda person som jag känt igen från serien innan dess. Lite lustigt faktiskt. Kanske inte den roligaste typen av fame spotting men det kändes lite surrealistiskt. De såg ut att vara lika trevliga som i serien i alla fall! Det märks att man har varit inlagd på sjukhus för länge när man finner så enkla saker så lustiga.

Det här hotellet börjar arta sig. Jag fick till och med botox i dag. Gratis dessutom! Tror ni mig inte? Det är faktiskt helt sant. Jag träffade en urgullig doktor(inna?) i dag som tog mig på fullaste allvar. Hon trodde också att det är fler faktorer så som spänningshuvudvärk, migrän och kanske mer som bidrar till huvudvärken. Därför testade hon i dag att bedöva de muskler som antagligen är skyldiga i så fall med lokalbedövning. Sen fick jag också botox som i så fall har en långvarigare effekt. Jag var dum nog att säga att jag inte är nålrädd vilket resulterade i en halvt svimfärdig patient. Då var hon gullig och hämtade kallt vatten och la en sval hand på min avdomnade panna. Men det var skönt att veta att det finns möjlighet till diagnos och avhjälpning av problemet. Ett stort steg i rätt riktning.

I dag åkte min vackra andra hälft hem igen. Han hade skolgöra, och jag är så tacksam för att han följde med mig hit ett par dagar. Men nu är jag ensam till och med fredag. Då kommer han och mamma hit för slutkonferensen. Det känns lite blandade känslor för det känns inte som om de sagt någonting som jag kan gå på eller något konkret svar. Men det kommer kanske på fredag det med. Maten smakar sjukhus och som tur är så finns det en cafeteria. Jag hade bett om laktosfritt men fick vegetariskt MED laktos. Ogillas starkt. Men nu ska jag slöa lite inför sänggång. Upp tidigt i morgon igen.

Nu är jag framme i min lyxiga hotellsvit med utsikt mot havet. Eller inte riktigt kanske. Men jag har ett rum med utsikt mot helikopterlandningsplatsen och uppsala och har fått kalops på ganska exakt 300 kalorier samt en vattnig drottningkräm till lunch. Sen har jag blivit inskriven också. Nu väntar jag på schema för resten av veckan. Andreas har lovat att lämna kvar sin mini-pc så jag åtminstonde har någonting att underhålla mig med här mellan läkarundersökningarna. Så bloggen kommer inte eka helt tyst i alla fall.

Nelly låg tidigare och njöt av vårsolen som singlade in genom vårt sovrumsfönster. Snuttan då.

Nog för att vårkänslorna har börjat smyga sig på, men är det inte lite väl tidigt att plocka fram grillen? Min granne tyckte tydligen inte det.

I dag känns som en lite-av-allt-dag. Jag ska ta en sväng till gymmet med vackraste. Jag ska packa inför avfärd i morgon. Jag tänkte städa och köra lite ansiktsmask. Sen blir det säkert en hel del småfix. Lulla runt lite sådär som man får göra på en söndag. Andreas har sett till så han kan stanna kvar en natt i Uppsala när jag läggs in. Så skönt att han följer med. Och att han tog ett eget initiativ att göra det. Sen kommer han och min ömma moder upp på fredag för slutkonferansen. Men nu ska jag kasta mig in i duschen.

Jag är så ruskigt trött i dag. Kroppen har väl mycket att ta igen efter arbetet. Man inser nog inte hur mycket man lyfter varje dag egentligen. Vi tar ju konstant nya ordrar som ligger på 25-30 minuter. Och varje sådan order så lyfter man i snitt 500 kg totalt. Det är ganska mycket. Men huvudsaken är väl att man lyfter rätt. Jag har inte några som helst problem med ryggen. Däremot är jag öm i händer och fötter. Jag börjar få biffigare axlar, biceps och underarmar. Men det är nog minst lika viktigt att träna på gymmet så man har en bra stabilitet i mage och rygg när man lyfter vilket jag tror att jag inte får på jobbet. Men som jag påpekat tidigare så trivs jag ruskigt bra.

I dag är jag så ruskigt trött. Kanske satt uppe lite väl sent i går efter jobbet. Försov mig också innan lektionen så jag missade den. Men som tur är har jag ju världens bästa kurskamrater som antecknade åt mig. Nu ska jag försöka piggna på mig lite för nu är det dags för ett nytt jobbpass. Slutar 23:30 som vanligt. Och den här gången ska jag försöka komma i säng i tid!

I morse hade jag jättemycket att blogga om. Men då låg blogg.se nere. Nu är den tillbaka i drift igen. Nu har jag ingenting att blogga om längre. Men jag kan sammanfatta dagen. Var plusgrader och sooool när jag vaknade. Så härligt! Sen har jag väl inte gjort så mycket nämnvärt spännande i dag mer än jobbat på världens bästa jobb. På fredag är det tydligen after work med kollegorna. Gillas. Kom hem för en stund sedan och ska göra mig i ordning för sängen nu.

Kläckte ur mig en bild till när jag ändå höll på.

Kom på att ni redan sett en bild på rosa håret i bloggen, men här kommer en till med smink, blixt och reflexskärm.

I går färgade jag ju håret rosa. Då kom Andreas på att jag borde köpa ett rosa läppstift som matchar. Hans ord, min lag! I alla fall när det passar mig. Och det skulle ju vara inne med rosa och rosa läppar till våren så då kan jag ju nästan säga att jag följer modet. Så nu är jag sjukt sugen på att fota nya håret. Ska bara hoppa lite till musiken och tvätta håret först!