Jag gjorde det! Jag kom upp. Jag kom ut! Jag promenerade! 

 

Efter att ha snoozat i en kvart och tänkt snooza en kvart till insåg jag att jag skulle snooza mig hela vägen tills det var dags för möte om jag inte gick upp nu. Musklerna var tunga och trötta efter gårdagens pass och det var mörkt ute. Men ändå tog jag mig ut. Det kanske inte verkar så märkvärdigt, men jag är stolt. Jag har så fruktansvärt tungt att ta mig upp ur sängen det mörka halvåret och till råga på allt ganska dåliga rutiner just nu. Så det var skönt att kunna bevisa för mig själv att jag kunde klara av det. Nu har jag förtjänat lite frukost!

 

Senare blir det hemligt möte. Sen kommer sambon hem tidigt idag, vilket innebär att vi ska åka och handla till lördagens middagsbjudning. Mys!