Jag tycker det är lite lustigt hur många gånger en person orkar klicka in på samma sida på en dag. I dag har jag haft tio besökare. Men jag har haft närmare 40 sidvisningar. Så i snitt tittar varje person på min blogg fyra ggr. Men det verkar orealistiskt att varje person skulle gå in fyra ggr varje dag. Men det kanske är så att min blogg blivit lite mer spännande nu efter att ha haft lösenord. Kanske har folk väldigt tråkigt och känner att de hela tiden behöver kolla om jag har skrivit något nytt. Eller så är det någon jävel som sitter och spamklickar på min blogg! Jag tror dock på något av de tidigare alternativen. Därför passar jag på att blogga lite för dem som har lite tråkigt i dag.

För övrigt har mitt skriva varit dött. Det gick lite i dag. Vi får se om det fortsätter. Jag har dragit en slutsats dock. Jag kan inte skriva "berättelser" eller vad du nu vill kalla det. Det enda som kommer ut är "Den lilla ponnyn rosa betade i hagen tillsammans med de andra hästarna". Känn er fria att lägga till valfritt lyckligt slut. Jag kan skriva journalistiskt. Jag kan skriva dikter. Jag kan uppenbarligen (får vi hoppas att ni också tycker) blogga. Jag kan skriva kortare noveller eller krönikor. Men där tar det stopp.

Jag har funderat på att skriva. Jag har funderat på att skriva om mig. Ibland känner jag att jag behöver skriva om mig om allt ska kunna komma ut. Men jag vill inte att någon ska läsa om mig. Jag vill inte att någon ska läsa om allt ont. Skriver jag om mig så kommer det bara vara allt ont. Om jag nu skriver om mig och någon skulle läsa. Kom ihåg då. Jag behöver få ut allt ont.