När jag var lite hände det att jag gick ner till ån där jag bodde. Jag var fascinerad av vattnet och tyckte att det var lugnt och fridfullt. En gång när jag kom ner så var det två äldre farbröder som stod på andra sidan ån och fiskade. De började prata med mig och lockade över mig till andra sidan och sa att jag fick hjälpa dem med fisken om jag ville. Han visade mig hur man skulle hålla för att enklast bryta nacken av fisken. Så medan han fiskade så fick jag bryta nacken av det han fick upp. Han berättade att fisken var till hans söta lilla katt som han hade hemma. Efter att han stått där i vad som måste ha varit ungefär en timme så började de packa ihop. Han frågade mig om jag tyckte om godis. Jag svarade självklart ja. Då sa han att om jag kom och satte mig i hans bil så skulle jag få godis av honom. Jag minns inte vad det var som fick mig att gå där ifrån. Kanske var det mammas och pappas mässande om att man aldrig skulle ta emot saker av främlingar. Kanske var det rent instinktivt. Jag vet inte om han faktiskt hade godis i sin bil eller vad som hänt om jag faktiskt gått dit och satt mig. Jag är bara glad att jag aldrig tog risken.