Jag kanske överlever trots allt. Vi var på akuten i morse och försäkrade oss om att det inte var något som behövde botas med antibiotika med tanke på att delar av min hals såg ut att han närmat sig en storlek redo att lämna kroppen. Jag är fortfarande asförkyld men jag kan tänka tanken på att eventuellt resa mig inom en viss framtid i alla fall.

Andreas har varit underbar och uppvaktat mig med te, näsdukar, sparrissoppa och risifrutti. Och massa kärlek förstås.

Pusshej