I morse så var katterna lite busiga eller sugna på närhet. Ibland är det svårt att avgöra. Hur som helst så lade sig Nelly på mig och Andreas och spann som en liten maskin. Vi låg så tätt ihop så hon lyckades ligga på oss båda samtidigt, och försäkrade sig om att ingen av oss skulle kunna flytta på oss. Rasmus för den delen försökte krypa in under både täcke och mitt lår, utan någon vidare framgång. Vi behöver inte ha några barn så länge vi har de här gostrollen.

Själv vaknade jag med ett ryck när Andreas frågade vad jag ville ha för te, innan han smög upp för att förbereda frukosten. Så nu ska jag gå och njuta av den underbara servicen. Jag kan lära mig att leva med det här. ;)

I brist på rätt dator får ni nöja er utan bilder under det här inlägget.