Hoppsan Kerstin!
Det kändes som om det var en vecka sedan jag bloggade sist men det var tydligen så sent som i går. I dag har jag vandrat genom livet med världens största ringar under ögonen känns det som. När jag slutade i går satte jag mig och pluggade till midnatt innan jag däckade i sängen. I morse, tio minuter innan min buss gick fick jag sms (vaknade av) av Anna som undrade om vi skulle ses i entrén... J*vlar!! Jag kastade på mig kläderna och sminket och med en banan i ena näven och en väska i andra kastade jag mig mot bussen. När jag kom till skolan inhalerade jag koffein på en behaglig nivå och insåg att jag skulle redovisa på morgonen. Pigg och glad som en lärka förstås... Förstod ni inte ironin här så kanske ni bör börja göra det nu. Hur som helst smet jag lite tidigare för att hinna peta i mig lite lunch innan jag skulle till jobbet. Där var det utbildning för hela slanten. Eftersom jag var så fruktansvärt fräsch i håret efter min väl planerade och rofyllda morgon så hade jag mössa på mig. Men självklart fick man inte ha huvudbonad på sig. I just den sekunden hatade jag att behöva ta av mig mössan och visa min fina kaluffs. Men eftersom utbildningen var så bra så glömde jag ju snart detta. Klockan 18 slutade jag och tog mig hem för att återuppta studierna. Men... nä. Jag känner inte för att låta mina klasskamrater minnas mig över sommaren med ringar under ögonen som sträcker sig ner till knäna och undviker helst smärtan jag upplevde i bröstet i dag, av stress och lägger mig faktiskt i tid (märk väl att detta är en relativ term) i stället. Typ nu. Helst nyss.
Åh, vilket otroligt roligt och spännande inlägg det här blev! Vilken tur att jag inte använder twitter regelbundet. God natt mina vänner.
Åh, vilket otroligt roligt och spännande inlägg det här blev! Vilken tur att jag inte använder twitter regelbundet. God natt mina vänner.