I dag har jag varit i Falun på anestesimottagningen. Jag fick träffa en jätteduktig läkare som tog mig på allvar, diskuterade med mig och lät mig vara med och ta beslut. Hon höll med mig om att kontakten och utredningen som jag haft med mina fem tidigare läkare har varit minst sagt bristfällig. Därför har hon skrivit till min läkare och bett om en remiss till en skiktröntgen för att utesluta att det är där problemet faktiskt sitter. Sen när vi fått besked från den ska vi gå vidare utifrån vad vi vet då och eventuellt får jag åka till Uppsala för att genomgå en veckas smärtbehandlingshantering. Det känns jätteskönt att äntligen bli tagen på allvar och få hjälp. Då känner man sig inte lika handfallen längre. Jag har också fått uppgradering och förnyade mediciner men det är väl smällar man får ta. Vi kom båda överrens om att försöka hålla nere medecineringen så mycket som möjligt, men att jag ändå måste klara av vardagen.