Ropa inte hej...
I går tänkte jag att jag skulle bli frisk och kunna jobba i dag. Det höll inte kroppen med om. Jag vaknade flera gånger i natt av riktig rethosta och så täppt i halsen att det kändes som om jag inte skulle få luft. Andreas brukar inte vara så lättväckt men det var till och med så han var vaken och klappade mig på ryggen en stund. Just nu sitter jag och väntar på att de ska ringa upp från vc som vanligt. Jag är ju stammis där numera.

