Jag gjorde det! Jag kom upp. Jag kom ut! Jag promenerade! 

 

Efter att ha snoozat i en kvart och tänkt snooza en kvart till insåg jag att jag skulle snooza mig hela vägen tills det var dags för möte om jag inte gick upp nu. Musklerna var tunga och trötta efter gårdagens pass och det var mörkt ute. Men ändå tog jag mig ut. Det kanske inte verkar så märkvärdigt, men jag är stolt. Jag har så fruktansvärt tungt att ta mig upp ur sängen det mörka halvåret och till råga på allt ganska dåliga rutiner just nu. Så det var skönt att kunna bevisa för mig själv att jag kunde klara av det. Nu har jag förtjänat lite frukost!

 

Senare blir det hemligt möte. Sen kommer sambon hem tidigt idag, vilket innebär att vi ska åka och handla till lördagens middagsbjudning. Mys!

Jag hoppas verkligen att jag, när det här publiceras, har skyfflat benen över sängkanten och tagit mig ut på en morgonpromenad. Jag har ett möte klockan tio och jag tycker det är så tungt på mornarna just nu. Men om jag skriver det på bloggen i förväg så kanske det funkar? 

 

Igår tittade jag på Aldrig mera fet och kände att den där kakan inte alls var värd det. Men det är ingen idé att känna någon ågest för det som redan är gjort. Istället hoppade jag upp på motionscykeln och trampade i 30 svettiga minuter. 13 kilometer blev det. Go me! 

 

Kakan var inte så speciell. Men sambon tyckte om den så någon nytta gjorde den väl i alla fall!

 

Just nu är det mycket psykist stress som susar i mitt huvud. Inget jag skriver särskilt mycket om i bloggen. Men idag känner jag blir lite extra låg och förbaskat sötsugen till råga på alla. Så ikväll unnar jag mig lite känsloätande. Jag tänkte baka DETTA som lät som det perfekta receptet i mina öron.

Jag insåg att jag inte ätit annat än frukost idag så lite lunch var på sin plats. Jag skrev i tidigare inlägg att jag skulle laga mat men det föll bort när jag proppade hjärnan full av annat att-göra. Nu har jag i alla fall fått mat i magen. Det blev en röd linssoppa med sötpotatis och lite kyckling kryddat med kanel. Hur gott som helst, sköter sig själv, proppat med protein och lätt att göra vegetarisk om man tar bort kycklingen. Här kommer recept för den som är sugen att testa.

 

 

 

½ sötpotatis

1 lök

½ burk krossade tomater

1 kycklingfilé

½ liter vatten

½ testked kanel

Vitpeppar

Salt

1 buljongtärning

 

Jag fräser löken tills den fått mjukna en aning. Under tiden skalar och hackar jag sötpotatisen i kuber. I med potatis, vatten, tomater, kanel, vitpeppar och buljong och låt koka under lock i 20 minuter. Skär kycklingen i kuber och tillsätt till soppan och låt koka ytterligare 10 minuter. Smaka av med salt och ev extra peppar. Färdig att avnjutas!

Jag har förstått sedan jag gick in i branschen som fotograf att väldigt få har full koll på vad som egentligen gäller när man vill använda en annan persons bilder eller konstverk. Sedan vi fick tillgång till Googles bildsök har tillgången till bilder ökat lavinartat. Och många tror att bilderna som finns på Googles bildsök är gratis! Så är absolut inte fallet. En person som arbetar som fotograf, konstnär eller liknande lever ju på sina bilder. Och personen på bilden vill säkerligen inte synas vart som helst eller i vilka sammanhang som helst. Det är ju som att jämföra att man som kassabiträde skulle sitta och jobba gratis en dag, eller att kunderna bara går ut ur butiken med sina varor utan att betala.

 

Jag ser ofta människor inom bloggvärlden som tror sig göra korrekt genom att använda bilden i sin blogg och sedan länka till bilden. Räcker då det? Om vi översätter det till affären. Du går ut genom butiken med din vara med argumentet att du kommer berätta för alla dina vänner att varan kommer från just den butiken. Inte okej, va? 

 

Det du måste göra om du vill använda en bild som du inte äger rättigheterna till är att:

 

1. Få tillstånd från upphovsmannen/den som skapat verket eller tagit bilden att använda den i till exempel din blogg.

2. Kanske måste du till och med betala för att få använda bilden.

3. Alltid om inget annat framgår så måste du ange skaparen av verket, till exempel fotografen.

 

Om du inte gör detta så finns risken att fotografen, konstnären eller vem som nu skapat verket kräver dig på skadestånd för att du brutit mot upphovrättslagen. Hur mycket du blir skyldig att betala beror på situation och sammanhang. Om du till exempel som företagare använder en bild du inte har full rätt till kan skadeståndet bli större än om du är privatperson.

 

Inte ens alla fotografer vet om detta och det är svårt att hålla koll på vart alla ens bilder tar vägen. Därför tycker jag att det är extra viktigt att själv vara juste och använda egna bilder eller bilder man vet att man får använda. Jag har inte alltid haft koll på detta och själv brutit mot den lag som omfattar konstnärliga verk. Speciellt brukar jag vara lite slapp på det om jag lånar bilder på t ex kläder för företag och liknande. Det är jättedumt av mig!

 

Igår kväll satt jag och kikade runt på hemnet. Och jag tror jag hittade mitt absoluta drömhus! Sweet lord! Det är ju verkligen som ett slott! Precis inrett i den där lantliga stilen som jag tycker om. Synd bara att det kostar fyra miljoner. Inget jag har i bakfickan precis. För att titta på huset jag pratar om KLICKA HÄR!

 

Jag har precis tränat färdigt och åh, vad skönt det är! Har verkligen saknat styrketräningen inser jag. Man blir så skönt i kroppen efteråt och så tillfredställd träningsmässigt. Eventuellt kör jag lite trappträning också för att få lite fart på benen. Nu ska jag dock städa lite och se vad jag ska hitta på till lunch!

 

Har haft sån sjuk överskottsenergi hela morgonen. Lika bra att utnyttja det för lite träning. Första styrkepasset på länge. Efter lite research så vet jag ungefär vad jag vågar träna i alla fall!

Ja, rubriken säger ju ganska mycket. Men på senare tid har jag verkligen börjat älska kärlek. Att titta på kärlek tar liksom upp hela universum på något sätt. Jag tittade på Bonde söker fru igår. Och jag kan inte hjälpa hur jag beter mig. Jag sitter och fnissar och ler sådär mycket att hela näsan rynkas och det värker i smilgroparna. Jag får fjärilar i magen som fladdrar så mycket att jag nästan flyger iväg och har svårt att sitta still. Igår när jag tittade på det innan jag gick och la mig var jag tvungen att titta på något riktigt tråkigt efteråt så jag kunde lugna ner mig och somna. Inte så konstigt att jag bölade som en liten gris när Iza och Jonathan gifte sig. Jag vet inte vad det beror på men jag älskar verkligen kärlek. Kanske är det för att jag får så mycket själv.

 

I morse väcktes jag av att min älskade viskade i mitt öra. Jag vet att han varje morgon innan han går berättar att han älskar mig och säger hej då innan han går till jobbet. Det är kärlek för mig. Och idag sa han något extra mysigt. Att han skulle försöka vara hemma i tid från jobbet. Det är verkligen romantik i mina öron. Eftersom han är inne på första året på sitt jobb så vet jag att han enormt mycket att göra. Jag försöker att inte "tjata" på honom att han ska vara hemma samtidigt som jag är mån om att han ska orka också. Då betyder det mycket när han visar att han vill försöka ha tid att umgås med mig och kanske hellre jobbar hemifrån än på jobbet om han kan. Annars är han oftast helt slut när han kommer hem. Samtidigt så vet jag ju att han trivs så enorm bra med det jobbet han har, vilket faktiskt gör det lättare att vara ifrån honom så mycket. Jag vet att han alltid kommer hem till mig i alla fall.

 

Igår hade jag ett inlägg om att jag skulle styrketräna idag. Dock kände jag inte för trappträningen eftersom jag promenerat två timmar och redan innan var lite mör i benen. Jag pratade också om att jag skulle testa lunges vilket var helt knasigt. Det vet jag ju att jag får göra med stöd av boll. Det jag egentligen syftade på var squats! Så imorgon blir det ett styrkepass i alla fall. Nu ska jag unna mig ett glas alkoholfritt. 

 

Man pratar om att Vlogga när man videobloggar vilket borde göra detta inlägg till Wlogging. Wedding-blogging. Turen till tygaffären gick fint. Vi hittade det perfekta tyget på en gång och det blev ju betydligt billigare än vad jag hade räknat med! Vi behöver inte gå in på några specifika summor men det är ju så man funderar på att börja sy sina egna kläder. Fattas bara att kunna sy och ha en symaskin. 

 

När jag väl stod där så kändes det plötsligt så verkligt. Magen fylldes av fjärilar och jag ville bara pipa sådär löjligt som jag brukar göra när jag är lycklig. Jag tror att jag höll en ganska bra fasad i alla fall. Inga märkbara pipanden.

 

Vill ni ha en tjuvkik på hur tärnornas klännigar kommer att se ut? Ni har ju sett mönstret tidigare och dessa färger blir det.  Ungefär såhär! Ni har ju sett mönstret tidigare och dessa färger blir det. 

 

Åh, har ni börjat få julkänslor än? När Åhléns julkatalog damp ner i brevlådan var det som om julnerverna började pirra på beställning. Jag fick hejda mig för att inte slita upp adventsstakarna och börja slå in första bästa föremål jag hade bredvid mig. Jag tycker julen är en riktig myshögtid om den görs på rätt sätt. Utan hetsen med julklappar eller att allting ska vara sådär perfekt. Hellre i lugn och ro med familjen. Julbak när man känner för det. Mysiga glöggkvällar framför öppen spis, tända ljus och nästan få lägga mer krut på inslagningen än själva klappen. Vad har ni för tankar kring jul? Traditioner? Och viktigast av allt. När är det FÖR tidigt att börja dekorera?

 

Att krocka med ett rådjur fick en helt annan innebörd för mig idag. Jag gick till och från Rosa huset som är tygaffären här i Borlänge. En till timmes frisk luft på möra ben. Men när jag vandrade där i mörkret stannade jag vanemässigt upp eftersom det kom någon framför mig som skulle korsa vägen... rakt in i skogen. Det tog några sekunder innan jag reagerade men när jag lyfte blicken så jag ett rådjur som inte kunde det här med högerregeln. Den traskade in i skogen vände sig om och tittade på mig. Vi stod och stirrade på varandra i några minuter och började ungefär samtidigt i sakta mak traska vidare på varsin stig. 

Jag vet inte om jag har skrivit det här i bloggen tidigare, men jag har blivit helsåld på Morgonpasset i P3. De är ju bara SÅ sköna. Dock är jag sällan uppe halv sex på morgonen. Då är det perfekt att lyssna på dem efteråt i mobilen. Nu ska jag strax traska iväg till tygaffären och träffa sömmerskan. Jajjemän! En till promenad. 

 

Jag kan ju säga att jag tog bussen hem från mötet. Jag har egentligen inget emot att gå men jag gillar inte när man behöver ha så mycket kläder på sig. Man känner sig som en liten mischelin-gubbe. Hur som helst gick mötet bra. Det togs ett tufft beslut som nog kommer kännas lite de närmaste dagarna men det var nödvändigt. Nu handlar det bara om att hitta nya vägar och nya lösningar.

Igår överlistade jag verkligen mig själv. Jag visste att jag hade möte i stan klockan tio. Jag visste att jag inte hade några busspengar. Jag visste att jag skulle vara morgontrött och inte alls sugen på att gå upp. Och att jag trots detta skulle bli TVUNGEN att använda benen som transportmedel. Dock kanske det inte var så himla smart att köra det där tuffa passet på cykeln dagen innan. Det är dumt att vara smart ibland.